URKULT 2009

Stefan Sundström & Eric Bibb

Hemma igen efter nära en vecka i Näsåker och Urkultfestivalen. Intrycken av årets upplaga är lite blandade liksom vädret. För det första var det mesta precis sig likt, viket naturligtvis kan vara tudelat. Det positiva är att man alltid får det man kan förvänta sig av just denna festival - bra musik, trevliga människor och god stämning. Till det trista hör bl.a. det eviga fickkännandet vid entrén i jakt på "illegal" sprit. Ett moment som både stör och kan upplevas som kränkande.

Att hemställa om husrannsakan (undersöka väskor, etc.) på det sätt som sker på platsen är tveksam eftersom den utförs samtidigt som frågan från personalen ställs; får jag kolla din väska? Rimligen ställs frågan först och i avvaktan på ett svar från den tilltalade, väntar man med muddringen. I sammanhanget ska man vara medveten om att så fort besökaren kommit innanför grindarna kan denne supa skallen av sig på starköl som generöst utskänkes på området. Alltså handlar det inte om att hindra folk från att berusa sig, utan mer om hänsyn till näringsidkarna. Logiken är ju annars; dricker man så blir man full, alldeles oavsett varifrån alkoholen kommer.

Men för att börja i rätt ände ett par ord om invigningen av festivalen som alltid sker genom ett evenemang som kallas för ELDNATTEN, vilken alla de år min familj gästat Urkult varit smått eller helt fantastisk och som gett oss en skön känsla vi kunnat ha med oss under resten av festivalen. I samband med årets 15 års-jubileum (ett jubileum som f.ö knappt nämndes) hade man bytt arrangörer och spätt på budgeten, samtidigt som man tog separat betalt - 100 kr för invigningen!

Vi förväntade oss nog samtliga en eldnatt som sent skulle glömmas. Men vad hände egentligen? In kommer Slavateatern, ett halvdussin mörkklädda och förvirrade stackars teaterungdomar anförda av en likaledes förvirrad och deprimerande ensembleledare som mest påminde om en överstepräst från någon mörk forntid. Och det var just det skådespelet handlade om, tror jag; ett avstamp i vår kulturs begynnelse, som småningom - tror jag - landade i nutid och Urkult-festivalen. Däremellan bjöds alla förväntansfulla församlade på illa tajmade eldeffekter, psykotiskt brölande från Maramas på scenen, för att mot slutet avrundas med att en benstympad plåtälg vinschas på gnisslande vajer över dansgolvet.

De många longörerna mellan inslagen, usel tajmning och få eldeffekter bidrog till den sämsta eldnatten hittills. Det som skulle ha varit häftigt, effektfullt och njutbart blev nästan enbart komiskt, det kunde man konstatera genom att se sig om bland tokskrattande festivalare som därför knappt lyckades bita sig kvar i den hala grässlänten.

Alltså bottenbetyg till de nya arrangörerna av eldnatten som rimligen inte bör få förtroendet att hålla i evenemanget nästa år. Musikaliskt bjöd festivalen som oftast på ett bra och varierat utbud. För min egen del motiverade Eric Bibb och Stefan Sundström resan till Näsåker detta år. Bluesmannen Bibb var makalös och jag vill gärna se honom igen och Sundström likaså.

Att jag inte flockades på dansgolvet tisammans med likt Tanzaniska Masajer hoppande ungdomar betyder inte att det var dåligt. Flera av banden lät riktigt bra och var väl anpassade till just denna festval. Bra, fortsätt så!

Ett förvånat utropstecken dock! Va fan hade anakronismen Kingen med sin nattståndna raggarrock där att göra? Under hans konsert förvandlades Urkultfestivalen till Folket Park i nån avlägsen tid eller Finlandsbåtarnas "After Hours". Malplacerat och galet, arrangörer!!!

Mitt betyg som helhet för årets festival:
Mindre rutinmässigt spinnfiske, mer genomtänkt flugfiske.