Visar inlägg med etikett Singer Songwriter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Singer Songwriter. Visa alla inlägg

fredag 2 oktober 2009

John Stewart - Walk On The Moon


Fantastisk låt och en fantastisk närvaro i det här klippet! John Stewart kunde som få andra skriva och framföra sina kompositioner alldeles avskalat och utan något tekniskt bjäfs. Ofta bara sin vemodiga och vackra (tycker jag) sång till eget gitarrkomp. Ibland lite sparsamt och återhållen orkestrering.

I klippet börjar han närma de 70 och sångrösten har sina tekniska svagheter men känslan är fantastisk. Han sjunger om förträngda och återhållna drömmar, drömmar som inte alltid blir verklighet för oss. Men drömmarna måste leva vidare även om vi på grund av omständigheter tvingas acceptera den livslott vi fått.


If I had all the time in the world
And I had all the world in my time
There are dreams that I'm keeping inside
Like verses that never would rhyme.

I still dream I'll make movies in Spain
And photograph dancers in flight.
Watching the clock running down
And I live in available light.

And I still dream I will walk on the moon
If the moon isn't holding me down.
Chasing the future through fields
With moonlight igniting the ground.

All the young girls are light years away
And they seem to be browsing through time.
But you know that not one can compare
With the heart of this true love of mine.

In the water of all of my tears
The reflections of beautiful times.
In my arms I am holding the wings
Of angels I'm hoping to find.

And I still dream I will walk on the moon
If the moon isn't holding me down.
Chasing the future through fields
With moonlight igniting the ground.

Friends, who were here, now are gone.
Oh, why does it happen so soon.
And, as they were closing their eyes,
Did they dream they would walk on the moon?

And I still dream I will walk on the moon
If the moon isn't holding me down.
Chasing the future through fields
With moonlight igniting the ground.

And I still dream I will walk on the moon
If the moon isn't holding me down.
Chasing the future through fields
With moonlight igniting the ground.


Mitt betyg: Torrflugefiske på stilla vatten



onsdag 26 augusti 2009

Steve Forbert - Thirty More Years



Jag hoppas på mer är 30 år!
Klippet är hämtat från "The John Lennon Tribute Concert i NYC, 14/12 2007.

Mitt betyg: Steves sång är som drömfisket i Kaitum - fulländat!

tisdag 12 maj 2009

Barricades Of Heaven - J Browne & D Lindley


Ni som läst det jag skrev om Jackson Browne på Cirkus kan kolla det här så förstår ni kanske mina tankegångar.


måndag 11 maj 2009

Jackson Browne - en liten besvikelse...




Vårkväll i Stockholm, skir grönska och på väg till Djurgården och gamla ärevördiga Cirkus där Jackson Browne och hans musiker väntar på att få förföra oss med sin vackra musik. Vad kan väl gå fel en sån kväll?

Susanne, Stina och jag skyndar fram längs Strandvägen och långt därborta skymtar vi Djurgårdsbron som ska ta oss till en av årets höjdpunkter. Maja går några steg bakom, hon mår inte riktigt okej. Strax innan Cirkus, nära Biologiska museet kräks hon tarmarna ur sig och blir alldeles vit i sitt lilla söta ansikte! Jojo, det var ju en bra början på denna drömlika afton! Magsjuka! Hon repar sig emellertid och vi stegar på upp till Circus och tränger oss in på våra platser där lillebror och dotter Lena redan bänkat sig.

KONSERTEN:

Efter en föredömligt kort väntan dyker kvällens dignitet upp och börjar spela. Men sången, den underbara stämman, hörs knappt! Vad är detta?! Ljudet ska ju vara det bästa enligt tidigare recensioner! Jackson levererar sen ett pärlband med nya och gamla låtar och det låter allt bättre. I pausen mår dottern sämre igen och hennes mor tar med sig henne hem och konserten är över för deras del. Dottern var ändå helt nöjd med det hon hann uppleva. Tur det!

Andra akten börjar starkare än den första. Browne gör några akustiska nummer och jag börjar känna mig riktigt tillfreds. Men Stina och jag har lite svårt att koncentrera oss på det som försiggår där framme på scenen. Tankarna går till Maja och Susanne som tvingades avbryta och ta sig "hem" till Söder i all hast. Jackson genomför konserten på ett oklanderligt (lite väl oklanderligt kanske) sätt, hans musiker är galet skickliga men aningen tråkiga och stela och efter en lång turné verkar de ha lite svårt att dölja att de börjar bli trötta.

Jackson Browne är en gudabenådad låt- och textskrivare. Han är vidunderlig i sina akustiska tolkningar av sitt material. Men jag tycker det blir en smula linjärt för låtarna med ackompanjemang går alla i ungefär samma halvfartslunk. Ska jag vara helt ärlig så gäspade jag emellanåt och det hade jag aldrig kunnat föreställa mig att göra när en av mina musikaliska förebilder står på scenen bara några meter bort.

Till en del kan detta bero på den sämre fokuseringen från min sida pga Majas och Susannes plötsliga sorti. Men det kan även bero på det stela material Jackson levererat på de senaste plattorna, hans 70-talslåtar höjer sig över de nya - och det inte så lite! Simon & Garfunkels Globenkonsert 2004 spökar också en del ity den var alldeles perfekt, en konsert kan svårligen bli bättre än så. Även mina äldre konsertminnen såsom Jethro Tull 1969, Frank Zappa x2 på Konserthuset och Solliden i början av 1970-talet, Canned Heat på Grönan 1970 och Santana samma år på konserthuset, med flera klassiska konserter finns även med där i bakgrunden.

Visst är hans medmusikanter och körtjejer av absolut världsklass men jag saknar den gamle vapendragaren David Lindley (multiinstrumentalist) och hans personliga slideguitar och fiol, samt den magi de bägge herrarna utvecklat tillsammans.

Klart är iallafall att Jackson Browne får ännu en chans, men då får det bli tillsammans med Lindley och gärna då självklart med merendels akustiska tolkningar.


Låtarna "Fountain of Sorrow", "Barricades of Heaven" och "Take It Easy" lyste starkast enligt mig.

Saknade "Call It A Loan", "Hold Out", "Before The Deluge" och inte minst " A Song For Adam".

Mitt betyg: Helt okej flugfiske, men det finns finare fiskar att lura fram





söndag 22 mars 2009

Donovan - The Lullaby Of Spring



Donovan, den bättre Dylan kan få vilken envis isfläck som helst att tina. Donovan ger sig snart ut på sin Ritual Goove Farewell tour som kommer att pågå under resten av 2009 och in i 2010. Jag och min yngsta ser fram emot en spelning i Stockholm då Donovan aviserat att han avser att besöka större städer runt om i Europa. Samtidigt har han gett ut en dubbel Dvd kallad Sunshine Superman – the journey of Donovan där han sammanfattar sin artistgärning. Det lutar åt att man får lätta på börsen igen!

Mitt betyg: Den mannen är värd en egen fluga!

fredag 23 januari 2009

Joan Baez - Strange Rivers



Den gamla hippietanten Joan Baez tolkar en av mina favoriter
John Stewart på sitt mycket personliga sätt. Låten finns
i original på JS fantastiska album "Punch The Big Guy"
som är ett av de käraste i min skivsamling. Värmer oerhört
mycket nu i den dystra jämmerdal vi tvingas leva i, dvs vinter
och lågkonjuntur och krig. Ge klippet de minuter det tar och
njut av en
enastående singer/songwriter (writeress?)

Mitt betyg: En guldkantad flugfiskedag