31 oktober 2008. Idag dog min sista lilla strimma av hopp om att aldrig mer tvingas leva med snö. Jag inser kanske att det är fåfängt, men jag har en hemlig besvärjelseritual som jag begår varje år då det drar ihop sig till snöhelvete. Och under en rad år har jag varit framgångsrik - det onämnbara vita kladdet, från Satan sänt till oss, kommer förvisso, men allt senare numera och i mindre mindre omfattning. Och det som hände idag kan därför inte lastas mig, för jag gjorde allt det jag brukar göra.
När jag ser ut genom husets norrfönster ser jag en bild som påminner om rysk tundra. Snön driver över hustaken och förbipasserande kurar ihop sig i snålblåsten och gloppet, och mina vänner fåglarna yrar omkring som om de inte förstått vad som händer. Många av de förbipasserande har sannolikt ondgjort sig över den senaste tidens senhöstväder och argumenterat sig svettiga för en förändring.
Så här brukar det låta: "Nu spelar det ingen roll lägre, nu får det gärna snöa för det blir ljusare då i alla fall". "Båten är uppdragen, nu kan snön få komma" och "Barna blir så glada". Vadå, i alla fall, vadå båten och vadå barna blir glada? Är det inte ljust på sommaren? Vill man inte kunna ha båten i sjön året runt? Och barnen?! Vi är några miljoner som sitter här uppe i norr och fryser, medan större delen av världens barn roar sig med bad, fotboll och annat som barn gillar!
Och jag kan inte iaktta en enda glad min från de förbipasserande utanför fönstret, de ser alla ut som om överlevnadsinstinkten är det enda som driver dem framåt genom det bleksiktiga gråskale-infernot. Och trots att många vill påstå att de älskar snöhelvetet står de nu på sina villauppfarter och skottar frenetiskt och svär över det vita... Och om de ska vara helt ärliga - inte är det väl så kul, det var välan bättre en tid innan snöhelvetet belägrade oss.
Och här kan ett tips vara på sin plats! Klä er alla ordentligt! För gör ni inte det, finns risk för förfrysning, och hur kul är det?
När jag ser ut genom husets norrfönster ser jag en bild som påminner om rysk tundra. Snön driver över hustaken och förbipasserande kurar ihop sig i snålblåsten och gloppet, och mina vänner fåglarna yrar omkring som om de inte förstått vad som händer. Många av de förbipasserande har sannolikt ondgjort sig över den senaste tidens senhöstväder och argumenterat sig svettiga för en förändring.
Så här brukar det låta: "Nu spelar det ingen roll lägre, nu får det gärna snöa för det blir ljusare då i alla fall". "Båten är uppdragen, nu kan snön få komma" och "Barna blir så glada". Vadå, i alla fall, vadå båten och vadå barna blir glada? Är det inte ljust på sommaren? Vill man inte kunna ha båten i sjön året runt? Och barnen?! Vi är några miljoner som sitter här uppe i norr och fryser, medan större delen av världens barn roar sig med bad, fotboll och annat som barn gillar!
Och jag kan inte iaktta en enda glad min från de förbipasserande utanför fönstret, de ser alla ut som om överlevnadsinstinkten är det enda som driver dem framåt genom det bleksiktiga gråskale-infernot. Och trots att många vill påstå att de älskar snöhelvetet står de nu på sina villauppfarter och skottar frenetiskt och svär över det vita... Och om de ska vara helt ärliga - inte är det väl så kul, det var välan bättre en tid innan snöhelvetet belägrade oss.
Och här kan ett tips vara på sin plats! Klä er alla ordentligt! För gör ni inte det, finns risk för förfrysning, och hur kul är det?
Mitt betyg: Sjön är tom på fisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar