För någon tid sen avslöjades att Nordbankens ordförande Hans Dalborg har ett pensionsavtal som ger honom 120 miljoner. Nuvarande vd Christian Clausen drabbas av ett avtal som ger 115 miljoner, och förre vd:n Thorleif Krarup är värst, han tvingas acceptera en pension 150 miljoner kronor.
Det statliga företaget Postens vd Lars G Nordström har en lön på 900 tusen kr i månaden. Hans pensionsavtal ger honom ytterligare 5 miljoner per år.
Om ni minns posten, förutom brevbärarna som lägger brev och annat i era brevlådor, så var det dit man tidigare vände sig för att köpa frimärken och hämta paket, etc. Frimärken köper man numer, med lite tur, i livsmedelsbutiker och på liknande inrättningar. Det är också där man hämtar paketförsändelser.
Att det blivit så beror på de omfattande strukturrationaliseringar och neddragningar posten genomfört under ett antal år. Och då ställer väl sig den intelligente reflektören frågan; Vad i hela friden gör du Lars G Nordström för din svinaktigt höga lön? Tja, inte vet jag! Någon annan, kanske?
Hoppas att du Lars G Nordström, Nordbankens chefer och alla andra girigbukar inom stat och privat företagsamhet sover gott om natten. Och att ni inte låter er sömn störas av tankar kring fattig- och sjukpensionärer, uteliggare, arbetslösa, ensamstående och dubbelarbetande mammor... de som kanske tvingas köpa äcklig budgetsenap till julskinkan som ändå på något vis måste finansieras och bärgas till hemmet till jul. För att inte tala om deras ekonomiska vånda inför julklappshandeln...
Men skulle det trots allt bli så att ni hemsöks av ångestfyllda drömmar, om maran kommer till er i form av en krampaktigt utsträckt hand, be då Lars G införskaffa några av postens användbara klisterlappar, frankera er själva och skicka sen byket långt - mycket långt bort. På det viset slipper vi plågas av s.k. Den Kungliga Svenska Avundsjukan, som rättrådigt folk som vet brukar beskriva fenomenet med att ifrågasätta er sjukliga löneförmåner.
Men det handlar definitivt inte om avund, det handlar om orättvis fördelning. Om dessa gubbars astronomiska löne- och pensionsförmåner stod i proportion till deras arbetsinsatser, vilken lön borde då inte till exempel en undersköterska eller gruvarbetare kvala in för?
Men det som oroar mest är faran för moralen i landet; att vissa människor kan hösta in fantasibelopp genom att synbarligen inget uträtta. Varför, tänker den kanske då den genomsnittlige löneslaven; varför ska jag nöja mig med att leva under svältgränsen? kan höjdarna så kan jag, och så får vi på sikt ett ännu värre tjyvsamhälle än det vi redan har. Ett samhälle där ingen känner något som helst ansvar för någonting som helst. Det är något att fundera över, för det ligger absolut i farans riktning, när information om girighet och vansinnesavtal duggar så tätt som det gör just nu.
Mitt betyg: Inget fiske, isen ligger metertjock
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar